Romandebutbloggen

Ju längre in i skrivprocessen desto mindre grader av frihet. Men jag gillar även de bitarna ända in till korrläsningen, då ser man på något sätt målsnöret och i spurten går det ofta fort. 

Däremot var det riktigt ovant att skriva igen i helgen och det kändes att jag haft det längsta skrivuppehållet någonsin, ca två månaders paus blev det. De första meningarna var faktiskt riktigt svåra att få till men redan dag 2 blev flytet bättre. I helgen är nog allt som vanligt igen och kommer helt naturligt, hoppas jag i alla fall. 

Igår var det den första sköna morgonhundpromenaden på riktigt länge då jag inte frös eller plågades av regn eller annat rusk. Det här landet man bor i är ju lite av en gåta, varför man gillar det så mycket …