Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut. Jag är ännu inte där men kommer inte ge mig förrän målet är uppnått!

Att smycka en skog

Kategori: Allmänt, att skriva, vi som skriver

Brukar kila upp i skogen på hundpromenaderna, Igår stötte vi plötsligt på denna gran långt bort från allt vad bebyggelse och vägar heter. 
 
 
Så fint! Vem har satt upp julgranskulorna, varför och hur länge har de hängt där? Och jag kommer antagligen aldrig få svar på någon av frågorna. 
 
Påminde om ett romanmanusprojekt, vilket kan kännas som att smycka en skog ingen annan någonsin kommer att se. Och det är ju uppenbarligen helt ok och har ett syfte, annars skulle de här kulorna inte hänga här. Jag griper efter halmstrån som ni märker, för att ge skäl till vad jag håller på med och att det är meningsfullt att skriva. Vilket egentligen i sig är helt meningslöst för det huvudsakliga syftet är att jag tycker det är kul. Andra hobbys/drömmar ifrågasätts aldrig, som att gå en fotokurs, sjunga i kör, paddla kanot, scrap bokning, inredning eller annat. Men just skrivandet hamnar ändå onödigt ofta i frågan om varför man håller på. Vilket känns så orättvist mot denna fantastiska hobby/dröm. Så nu ska jag komma ihåg granen i skogen och sluta ifrågasätta varför jag håller på. Jag smyckar min skog/manus för att jag vill, punkt slut.
 
Har också uppskattat podden Debutera eller dö för att de har använt sig av samma anslag som jag har i den här bloggen, även om de går ut betydligt hårdare med sin ansats. Att de ska debutera punkt slut. Så är det bara. Jobbar man på tillräckligt länge så går det till slut. Kanske. Eller så blir det bara en lång resa mot ett mål som aldrig nås. Vilket väl också är okej men tusentals gånger tråkigare. 
 
Tragglar på så får vi se om man får napp när man är 40-, 50-, 60-, eller äldre eller aldrig. Man har i alla fall framtiden för sig som författare så det är faktiskt ingen brådska även om man lätt blir otålig... 
 
Igår avslutades redigeringen av ett hemskt mastodontkapitel som från början var hela 26 (!) sidor långt. Hur tänkte jag då!? Nu är det uppdelat i tre separata kapitel, ett rejält lyft bara där. 
 
Dessutom fick deckarmanuset flyga iväg till ett nytt förlag igår. Har ännu inte betat av alla ”drömförlag” utan skickar fortfarande till sådana att man nästan rodnar, att lilla jag kan skicka in ett manus till dessa stora kolosser/drakar/superexperter. Älskar ändå att den möjligheten finns för oss i kategorin kreti och pleti! 
 
Under december hoppas jag få iväg deckaren till ytterligare ett gäng förlag. Har fått en del refuseringar från de jag skickat till men hoppet lever alltjämt på vissa fronter. 
 

Tumvantar

Kategori: Allmänt, Redigera, att skriva, dagbok, vi som skriver

Bästa inköpet i år är mina tumvantar. Har försökt alla år med fingervantar men det går faktiskt inte att hålla sig varm i sådana. Så nu äntligen fick jag ändan ur och slog till på ett par tumvantar istället. Så skönt! Synnerligen nöjd med årets vinterkläder. Den gamla jackan hade varken fungerande blixtlås eller knapparna kvar och var dessutom fel storlek eftersom det var ett panikköp från tidigare köldknäpp 2009 när jag hade bebis och alla vinterjackor var slut när jag väl kom iväg. Nu håller jag värmen trots minusgrader!
 
 
Ser fram emot att bita tag i manuset igen efter gårdagens vila. Lyxade till det med favvofikat alla kategorier igår. (Hann äta upp resten av paketet innan kameran åkte fram...)
 
 
 
På tal om tidigare inlägg om mina kära höstskor så kom jag på nu att även mina vinterskor faktiskt är riktigt snygga och har hållit sig fint sedan 2012. Fick köpa nya efter att mina gamla blev nersölade när yngsta dottern föddes. 
 
 
 
Idag ska jag annars hålla kurs i byggarbetsmiljö vilket jag verkligen ser fram emot. Är utan tvekan vår viktigaste fråga. Vi har haft lite hemskheter tidigare men det var många år sen nu lyckligtvis. Men alltid en viktig fråga att arbeta med. Brukar inte hålla så mycket kurser annars vet inte varför det har klumpat ihop sig här. Har en nästa vecka också sen är det inga fler i år. 
 
Viktigast av allt frågar jag mig vad jag ska ta med att läsa under helgens resa till Finland. Kommer för ovanlighetens skull lämna datorn hemma. Går nog förbi pocket shop idag och kikar lite, om jag hinner... 

Små steg framåt

Kategori: Allmänt, Redigera, att skriva, dagbok, vi som skriver

Fortsätter med små steg framåt i manus. Tyckte att det hade gått så himla bra igår och att jag verkligen kommit långt. Så när jag summerade status var det bara två sidor som tillryggalagts. Är nu på sid 140/278. Märkligt, jag måste antingen ha gjort väldigt mycket med dessa två sidor eller slumrat till utan att märka nåt. Tror på det första! Måste varit för att de var så spännande och innehållsrika med många olika trådar på gång. 
 
Idag jobbar jag hemma så det blir stiltje på skrivfronten. 
 
Fick massage igår, en personalförmån vi har. De flesta massörer tycker jag brukar göra nånting som känns lite småskumt. Denna massör som jag varit hos några gånger tidigare är konstig på det sättet att hon någon gång under varje halvtimme man har plötsligt och helt utan förvarning börjar slå en med båda händern över hela ryggen fram och tillbaks några gånger. Blir lika chockartat varje gång man ligger där och halvsover när hon plötsligt drar igång. Första gången tog jag nästan lite illa vid mig men nu har jag vant mig... Det är någon typ av energimassage säger hon men jag vet inte jag. 
 
Senaste dagarna har uppropet Medvilkenrätt (herregud vad jag är dålig på detta, jag vet inte ens hur man gör en sån där hashtag som skulle ha varit i början...) fyllt mina sociala medier. Har varit riktigt beklämmande att höra alla historier och vittnesmål om hur det ännu idag ser ut inom juristkåren. Och samtidigt har det varit häftigt att följa processen för hur ett sånt här upprop går till. Har aldrig varit involverad i något liknande tidigare. En enorm pepp och kraft och av överbelastning kraschade servrar. Igår släpptes uppropet officiellt. Har svårt att se att det skulle leda till någon förändring men vad vet jag. Någon gång kanske det händer... Själv har jag ju lämnat advokatbyråvärlden bakom mig sedan många år (ja jag har faktiskt varit advokat för en massa år sen! Känns väldigt avlägset...) och det beslutet tycker jag än idag var helt rätt. Har inte ångrat mig en sekund. https://www.svd.se/jag-kommer-att-forstora-din-karriar-innan-den-borjat
 
Detta upprop tangerar också handlingen i manuset jag jobbar med nu som handlar om en kvinna på en advokatbyrå som blir gravid och börjar ifrågasätta sina värderingar och den värld hon lever i. (Helt enligt principen gräv där du står som ni kanske misstänkte...) Hade något förlag haft den goda smaken att våga satsa på det manuset hade det kunnat komma ut väldigt lägligt nu, men men.... Kanske kan det här uppropet ändå hjälpa inte bara juristkåren utan även mitt manus, om nu någon på förlagen kan ha tyckt att det varit otroligt eller verklighetsfrånvänt. Förstår att många baxnar när man hör hur det går till bakom kulisserna på dessa institutioner (jag har även jobbat två år i allmän domstol). Och då har det inte varit något som helst skandalfokus i manuset utan bara en stämning och känslan av hur det faktiskt är som kan vara nog så överraskande för de oinvigda... Tråden i manuset som satte lite fokus på denna fråga om gubbväldet och ojämställdheten har strukit med vid redigeringen till förmån för själva historien. Inte utan att jag blir lite sugen på att plocka in den igen nu faktiskt.