Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut. Jag är ännu inte där men kommer inte ge mig förrän målet är uppnått!

Om jag dör...

Kategori: Allmänt

Har märkt nu att det är när det är mycket som ska läggas in i synopsis som det tar tid och jag inte kommer så långt i själva redigeringen som jag tror. Men kan inte tänka mig hur jag skulle kunna fortsätta bearbeta manuset utan ett utförligt synopsis så tycker det är värt varenda sekund. Låg på sid 149 av 278 igår kväll. 
 
Vet inte om jag berättat så mycket om det tidigare men vår familj är extremt försiktiga och riskaverta. Och idag tvingas vi ut på strapats i form av Finlandskryssning. Med övernattning på öppet iskallt hav. Fy sjutton vad obehagligt. Men det vankas dop i Finland som vi inte kan/vill missa då det är några av våra närmsta vänner som bjuder in, och som jag dessutom är superstolt över att ha parat ihop med varandra en gång i tiden. 
 
Barnen är också livrädda efter att ha varit på vasamuseet och hört historier om Titanic. Deras enda relation till stora båtar är därmed att de sjunker. Estonia verkar de som tur var inte ha hört talas om i alla fall. Får flashbacks till familjens senaste nära-döden upplevelse när vi åkte pariserhjul på Liseberg i somras. Fy vilken panik vi fick där uppe både jag och min man! 
 
Nu tänker jag att om jag dör, har jag större chans att få mitt "färdiga" manus utgivet då och är det större chans att det blir en storsäljare? Nu lär vi ju överleva men katastroftankarna tar sig in från alla möjliga håll. 
 
Först ska jag lämna hunden hos hundvakten och ta mig igenom en arbetsdag. Så ses vi på andra sidan den här resan sen... Men blir inget skrivet på tågresan då hunden ska sitta i mitt knä.

Tumvantar

Kategori: Allmänt, Redigera, att skriva, dagbok, vi som skriver

Bästa inköpet i år är mina tumvantar. Har försökt alla år med fingervantar men det går faktiskt inte att hålla sig varm i sådana. Så nu äntligen fick jag ändan ur och slog till på ett par tumvantar istället. Så skönt! Synnerligen nöjd med årets vinterkläder. Den gamla jackan hade varken fungerande blixtlås eller knapparna kvar och var dessutom fel storlek eftersom det var ett panikköp från tidigare köldknäpp 2009 när jag hade bebis och alla vinterjackor var slut när jag väl kom iväg. Nu håller jag värmen trots minusgrader!
 
 
Ser fram emot att bita tag i manuset igen efter gårdagens vila. Lyxade till det med favvofikat alla kategorier igår. (Hann äta upp resten av paketet innan kameran åkte fram...)
 
 
 
På tal om tidigare inlägg om mina kära höstskor så kom jag på nu att även mina vinterskor faktiskt är riktigt snygga och har hållit sig fint sedan 2012. Fick köpa nya efter att mina gamla blev nersölade när yngsta dottern föddes. 
 
 
 
Idag ska jag annars hålla kurs i byggarbetsmiljö vilket jag verkligen ser fram emot. Är utan tvekan vår viktigaste fråga. Vi har haft lite hemskheter tidigare men det var många år sen nu lyckligtvis. Men alltid en viktig fråga att arbeta med. Brukar inte hålla så mycket kurser annars vet inte varför det har klumpat ihop sig här. Har en nästa vecka också sen är det inga fler i år. 
 
Viktigast av allt frågar jag mig vad jag ska ta med att läsa under helgens resa till Finland. Kommer för ovanlighetens skull lämna datorn hemma. Går nog förbi pocket shop idag och kikar lite, om jag hinner... 

Små steg framåt

Kategori: Allmänt, Redigera, att skriva, dagbok, vi som skriver

Fortsätter med små steg framåt i manus. Tyckte att det hade gått så himla bra igår och att jag verkligen kommit långt. Så när jag summerade status var det bara två sidor som tillryggalagts. Är nu på sid 140/278. Märkligt, jag måste antingen ha gjort väldigt mycket med dessa två sidor eller slumrat till utan att märka nåt. Tror på det första! Måste varit för att de var så spännande och innehållsrika med många olika trådar på gång. 
 
Idag jobbar jag hemma så det blir stiltje på skrivfronten. 
 
Fick massage igår, en personalförmån vi har. De flesta massörer tycker jag brukar göra nånting som känns lite småskumt. Denna massör som jag varit hos några gånger tidigare är konstig på det sättet att hon någon gång under varje halvtimme man har plötsligt och helt utan förvarning börjar slå en med båda händern över hela ryggen fram och tillbaks några gånger. Blir lika chockartat varje gång man ligger där och halvsover när hon plötsligt drar igång. Första gången tog jag nästan lite illa vid mig men nu har jag vant mig... Det är någon typ av energimassage säger hon men jag vet inte jag. 
 
Senaste dagarna har uppropet Medvilkenrätt (herregud vad jag är dålig på detta, jag vet inte ens hur man gör en sån där hashtag som skulle ha varit i början...) fyllt mina sociala medier. Har varit riktigt beklämmande att höra alla historier och vittnesmål om hur det ännu idag ser ut inom juristkåren. Och samtidigt har det varit häftigt att följa processen för hur ett sånt här upprop går till. Har aldrig varit involverad i något liknande tidigare. En enorm pepp och kraft och av överbelastning kraschade servrar. Igår släpptes uppropet officiellt. Har svårt att se att det skulle leda till någon förändring men vad vet jag. Någon gång kanske det händer... Själv har jag ju lämnat advokatbyråvärlden bakom mig sedan många år (ja jag har faktiskt varit advokat för en massa år sen! Känns väldigt avlägset...) och det beslutet tycker jag än idag var helt rätt. Har inte ångrat mig en sekund. https://www.svd.se/jag-kommer-att-forstora-din-karriar-innan-den-borjat
 
Detta upprop tangerar också handlingen i manuset jag jobbar med nu som handlar om en kvinna på en advokatbyrå som blir gravid och börjar ifrågasätta sina värderingar och den värld hon lever i. (Helt enligt principen gräv där du står som ni kanske misstänkte...) Hade något förlag haft den goda smaken att våga satsa på det manuset hade det kunnat komma ut väldigt lägligt nu, men men.... Kanske kan det här uppropet ändå hjälpa inte bara juristkåren utan även mitt manus, om nu någon på förlagen kan ha tyckt att det varit otroligt eller verklighetsfrånvänt. Förstår att många baxnar när man hör hur det går till bakom kulisserna på dessa institutioner (jag har även jobbat två år i allmän domstol). Och då har det inte varit något som helst skandalfokus i manuset utan bara en stämning och känslan av hur det faktiskt är som kan vara nog så överraskande för de oinvigda... Tråden i manuset som satte lite fokus på denna fråga om gubbväldet och ojämställdheten har strukit med vid redigeringen till förmån för själva historien. Inte utan att jag blir lite sugen på att plocka in den igen nu faktiskt.