Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut. Jag är ännu inte där men kommer inte ge mig förrän målet är uppnått!

Trist att döda

Kategori: Allmänt, Mitten, Roman, att skriva, dagbok, vi som skriver

Puh, igår blev jag klar med ett längre kapitel där en av karaktärerna dör, som tyvärr inte var någon favorit att skriva måste medges. Liksom mitt förra alldeles för långa kapitel ska jag nog dela upp det på två sedan när jag redigerar.
 
Det är ju fler dödsfall i det här manuset och det första har jag för mig var rätt kul att få till men nu känns det lite gjort måste jag säga. Det intressanta i mina ögon är istället själva uppbyggnaden och bakgrunden, hur kunde det gå så här illa? Det är också de bitarna som har varit absolut roligast att skriva. Själva hemskheterna i sig är däremot inget jag tycker man behöver frotera sig i (kan man säga så?). När jag läser deckare, kriminalare etc så skummar jag alltid förbi de delarna också. Blod, tortyr och allmänt splatter är inget för mig. Spelet bakom däremot, det tycker jag är fascinerade. Kanske kommer jag låta det ta än mer plats i revideringsrundan sedan... 

Regn hos mig

Kategori: Allmänt, Inspiration, Mitten, Roman, att skriva, dagbok, vi som skriver

Nu märks det att ljusare tider är i antågande på så sätt att jag förra veckan fick solen i ögonen när jag satt på tåget och skrev om morgnarna. Lyxproblem eftersom solen är efterlängtad men likväl irriterande då den ligger på från sidan så det är omöjligt att hitta skuggplatser dessa morgnar. Av väderprognosen i mobilen att döma verkar det dock bli betydligt mindre morgonsol denna vecka än förra och nu öser regnet ner. 
 
Förra veckan kom jag i mål på 11 000 tecken. Stabilt som dr Alban skulle sagt för 20 år sen. Avslutade manusets längsta kapitel på hela 17 sidor. Väl långt men tycker ändå det funkar då det händer mycket, vissa karaktärer byts ut under scenens gång och huvudpersonen förflyttar sig mellan två olika platser och två olika situationer varav en där känslan är "yes där satt den" och den andra där känslan är "för i helvete där här går käpprätt åt skogen". Toppar och dalar precis som i författarlivet. 
 
På ett sätt är det enkelt att skriva råmanus för jag kan alltid tänka att, äsch det blev kanske inte så bra men det kan jag fixa till i redigeringen. Man har ju ingen press att leverera en färdig produkt utan mer någon sorts degklump att kunna arbeta vidare med sedan. 

Långt kapitel...

Kategori: Allmänt, Inspiration, Mitten, Roman, att skriva, dagbok, vi som skriver

Sitter fortfarande med samma kapitel och det tar aldrig slut känns det som! Igår morse var jag så nära att få det klart när jag var tvungen att få av tåget. Tog datorn i handen i hopp om att kunna fortsätta på bussen men fick ingen sittplats så det gick verkligen inte att avsluta. Första gången jag kan minnas att det känts motigt att stänga ner mitt i en text, som jag ju nästan alltid måste göra. 
 
Får hoppas att slutet på kapitlet sitter som en smäck idag istället. Det är en scen med två personer som grälar, roligt och relativt lätt att skriva. 
 
I helgen blir det fullt ös med familjeaktiviteter som vanligt. Hur är det möjligt för tiden att rusa så fort?