Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut. Jag är ännu inte där men kommer inte ge mig förrän målet är uppnått!

Pumpa och paus

Kategori: Allmänt, att skriva, dagbok

Pumpan levererar. Mitt livs första faktiskt efter omfattande besvikelser från barnen förra året när vi inte hade någon... Var ju rätt roligt pyssel faktiskt, men jösses vad mojsigt det var i mitten. Inte vad jag hade tänkt mig. På bilden hade den hunnit slockna dock.
 
 
Jobbar hemma idag igen. Trist men praktiskt. Går nog bättre nu när barnen är iväg, igår var äldsta dottern hemma sjuk och då är det betydligt svårare att jobba än annars. Förut tog jag alltid vab när de var sjuka men nu när min man pluggar känns det inte lika självklart med det inkomsttappet särskilt som jag har ett jobb där det mesta kan skötas hemifrån utan större problem. Mannen tar också vab för det mesta av samma anledning men just igår hade han obligatoriska lektioner. 
 
Imorgon ska kag redigera vidare och börjar bli riktigt sugen. Har en känsla av att november kan bli en riktigt bra skrivarmånad! 

Ett superbra slut!

Kategori: Allmänt, Inspiration, Roman

I helgen var 3/4 av familjen sjuka, däribland jag själv, men det gav mig alla fall tillfälle att läsa ut "Den sårade pianisten". Boken var väl relativt bra även om jag fick skumma vissa partier men det blir så i nästan alla böcker jag läser. Att jag blir för otålig. 
 
Men det som verkligen stack ut var slutet. Herregud, det här slutet. Så fantatiskt bra, det lyfte hela läsupplevelsen!  Och då menar jag inte sista halvan av boken som jag tidigare har tänkt mig utgör slutet när jag själv skrivit (enligt teorin att första halvan av boken, alltså början, lägger jag ut trådarna och andra halvan, alltså slutet, samlar jag ihop dem) utan absolut sista sidan. Allra mest de sista raderna.
 
Och då var, kanske inte helt oväntat, min spontana reaktion att jag också måste se till att ha ett riktigt bra slut på det manus jag jobbar med nu. Följt av en fråga om slutet verkligen kan bli lika bra när man skriver en serie som när man skriver fristående böcker. Eller är det något man får "offra" för att få till en bra fortsättning till uppföljaren? Slutet på mitt nu förlagsinskickade manus tycker jag är bra, men långt ifrån så bra. Ska kolla in sluten på böckerna i några bokserier jag läst tidigare och se om jag kan hitta något som är riktigt bra och kan tjäna som inspiration. Millennium-serien kanske kan vara något. 
 
Nu jobbar jag hemma två dagar så oktober är skrivmässigt avslutat för min del. Gav några responser i helgen också och det är alltid lika inspirerande och roligt att få göra det! 
 
Redo för november nu. Ena dottern tjuvstartar med julsångerna. Jag längtar dit med skräckblandad förtjusning eftersom jul betyder att ännu ett år har gått...

Kan en författare ens välja sitt ämne?

Kategori: Allmänt, att skriva

Gräv där du står brukar man ju säga när det gäller att komma igång och skriva, och det uttrycket passade verkligen in på dagens intervju med David Cornwell (John le Carre) i DN. Han hävdar att Ian Flemings bror var underrättelseagent och en äventyrare. James Bond fick läsaren att vilja vara James Bond på samma sätt som Fleming själv ville vara sin bror. Nu kan jag inte verifiera att det stämmer men tanken är rätt rafflande. 
 
Intressant också att Cornwell skrivit under pseudonym. Eftersom han själv jobbade inom underrättelsetjänsten när han blev uttråkad och började skriva, om underrättelseagenter. När det kom fram att det var han bakom pseudonymen fick han sparken.
 
Så begreppet gräv där du står har uppenbarligen funkat väldigt bra i dessa båda fall. Ger ytterligare argument för att fortsätta skriva på mitt första manus som ju är precis där jag står, eller snarare stod för åtta år sedan. Nu har jag gått vidare som tur är... 
 
En fråga som ställdes i artikeln: Kan en författare ens välja sitt ämne? 
 
Sedan att Cornwell nu 86-år gammalt har kommit med en uppföljare till en bok som gavs ut för 25-år sedan, det är ju så jäkla coolt och inspirerande!