Romandebutbloggen

Jag hade trott att min dygnsrytm sakta men säkert och med stigande ålder skulle röra sig mot det mer morgonpigga hållet, men nu när jag räknar ner till femtio får man väl inse att det kanske aldrig blir så. Morgnar (och kvällar när man måste trycka sig själv i säng) är en mental utmaning nu helt klart. Vägen i blåst och kyla till och från bussen känns också allt längre. 

Skulle jag följa min naturliga dygnsrytm fullt ut skulle jag undvika att boka in något före kl 16 på dagarna. Då kunde jag sova till 12-14 nånstans, göra mig iordning till kl 15 och sen vara någonstans kl 16. Hur skulle världen se ut om vi kvällspigga hade dominerat istället och satt skol- och kontorstiderna? Väldigt annorlunda, hade varit kul om landet skulle testa för ett år, att vrida allt sex timmar framåt istället …