Romandebutbloggen

Världsbokdagen firades med ett nytt kapitel till parhäst no 2. Annars har det varit lite turer till återvinningen och annat fix. Tvätthögar som växt till sig m.m. 

Sen har en i familjen varit risig så det har tagit en del kraft också. Maktlösheten när anhöriga är sjuka är enorm. Då önskar man alltid att man själv valt läkarbanan för att kunna hjälpa. Men tyvärr vore det i alla övriga aspekter ett mardrömsjobb för min del. Det var inte helt lätt att skriva om blod och våld när någon ligger sjuk utan snarare väldigt jobbigt och motbjudande. Hade hellre skrivit feel good en helg som denna men nu är jag där jag är så det var bara att bita i och genomlida det hela. 

Nu har jag några intensiva veckor framför mig så ska bara göra det allra mest nödvändiga för att hålla utlovade deadlines i skrivprojekten. Men, sen när tentan och sista inlämningen på kursen jag går är klara den sista maj öppnar sig oceaner av tid och energi hoppas jag så då ska jag sätta gasen i botten med deckaren som jag ju lovat mig själv att redigera om innan sommarsemestern så den kanske också kan bli utgiven till slut … 

Dags att borsta tänderna och dra in till kontoret!