Romandebutbloggen

Rätt lugn helg utan eurovision eller annat som pockade på. 

2 kapitel skrivna och redigerade, nu är vi inne i lunken igen efter de veckornas paus som var medan vi röjde huset inför försäljningen. Visning varje söndag tills det är sålt verkar vara mäklarens plan - vi lever i ett museum och efter det här vill jag nog inte se en blomma igen på ett bra tag. Gör inte annat än vattnar utspridda krukor känns det som. Basilikan behöver skvättas på två gånger om dagen dessutom. Min morfar kom från en trädgårdshandelsfamilj som odlade växter åt invånarna i Taberg. Det händer märkligt nog  då och då att folk tycker jag pratar småländska - men av blomintresset finns det inga spår kvar. 

Hursomhelst var det kapitel 49 och 51 som såg dagens ljus denna helg. Lite ovanligt att det inte var två på rad. Men när jag skrev kapitel 48 förra helgen hade vi planerat alldeles för mycket för att kunna klämma in i ett och samma kapitel visade det sig. Istället blev det två som varvas med ett annat kapitel emellan. Därav att det blev lite hoppigt. 

En sådan lösning hade vi inte kommit oss för när vi skrev första utkastet till Dödsrensaren. Men nu känns det i hela kroppen när ett kapitel blir för långt eller innehåller för mycket. Att varva kapitel med olika händelser som löper parallellt var en annan grej vi verkligen fick in knixet på i redigeringen av Dödsrensaren. Otroligt att vi har den erfarenhet vi ändå har i ryggen nu. Men jäklar vad vi fick kämpa med redigeringen till första boken. Ett riktigt stålbad. Men det tror jag vi fick igen för den andra gick lekande lätt jämförelsevis.