Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut och livet därefter! Debuten kom år 2021 med kriminalromanen Dödsrensaren, skriven tillsammans med maken Jonas Dahlberg. Nästa kriminalroman av oss släpps juni 2024!

Varenda jävel ger ut en bok!!

Kategori: Allmänt

För i helsike detta är så sjukt frustrerande! Nu har även en kollegas kompis gett ut en bok visar det sig. Den är nu beställd, måste kolla in vad det är (titel: Nu bränner vi ner huset och sen tar vi lunch). 

Känns som alla går i mål med sina projekt förutom jag. Så varför får jag inte ändan ur vagnen och ger ut manusen på egen hand som jag tänkt mig?

Tror huvudorsakerna är följande:
1. Jag är osäker på kvaliteten, vill inte ge ut något som är dåligt.
2. Jag ogillar att spendera pengar. Har verkligen ett stort motstånd till att köpa grejer över lag (förutom till barnen, då shoppas det alltför vilt). Och egenutgivning kommer kosta en del slantar eftersom jag vill göra det så bra som möjligt i så fall (lektör/ redaktör/ formgivare/ säkert något mer som kommer upp)
3. Insäljning a la Emelie Schepp ligger långt utanför min bekvämlighetszon... 

När det gäller fackböcker däremot har jag i och med mitt nya jobb stora möjligheter att bli publicerad. Kan den erfarenheten kanske bidra med något även till den skönlitterära delen av mitt liv är frågan? 

Igår blev inget gjort i manus pga. responsgrejer på morgonen & sent jobb på kvällen. Idag finns med andra ord goda förutsättningar för att det ska gå bättre :)  

KOMMENTARER:

  • Elin säger:
    2019-05-15 | 02:57:45
    Bloggadress: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/

    Alltså, det känns ju så - jag vet! Jag har varit där. Men det ÄR inte så. Folk sitter i tusental och åter tusental hemma i stugorna/lägenheterna och sliter sitt hår i vanmakt inför skrivandet och den upplevda hopplösheten vad gäller möjlig utgivning. För mig tog det tio år, för andra kan det ta kortare eller längre tid - det är oberäkneligt det där. MEN, det enda sättet är att tröska på, även om det känns som att fotvandra genom Mordor (minus risken att stöta på orcher eller rentav Sauron själv).

    Svar: Tack, tack, tack för dina positiva tankar, men ändå... Åren går fort förbi för mig också. Tur man är någorlunda ”ung”.
    Helena Dahlberg

Kommentera inlägget här: