Den jobbiga uppstartssträckan
Kategori: Allmänt
Jo, när jag väl sätter igång så går det i stort sett alltid bra. Fingrarna flyger, jag får kasta mig av tåget hals över huvud när jag är på min station för jag har svårt att sätta punkt när jag väl kommit igång.
Men vad jag inte förstår då, eftersom skrivpassen är så roliga och går så bra, är varför jag har sånt motstånd att komma igång. Jag får verkligen tvinga händerna att dra fram datorn ur väskan. Sitter med sur min medan jag väntar på att den ska starta
upp. Får verkligen tvinga mig att lägga ner mobilen i fickan och inte börja skrolla runt. Det är helt orimligt och ologiskt men så här är det varje gång. Och sen är jag precis lika sur när tåget är framme och jag måste stänga ner dokumentet igen. Idioti!
Tänker att en stor del i att vara en produktiv författare är att minimera den här tiden det tar att passera motståndet och komma igång. Min metod med att skriva på tåget tvingar mig att plocka fram datorn direkt när jag satt mig, annars finns ingen
chans att jag hinner skriva. Så det är ju ett effektivt sätt att tvinga fram själva igångsättandet. Finns säkert många andra tips och knep också där ute.
Men med detta skrivet ser jag fram mot att sätta igång idag igen. Kanske går det lite lättare nu när jag fått avreagera mig lite?
Annelie säger:
Bloggadress: http://www.instagram.com/enbokstavitaget
Jag brukar ta hjälp av skrivarpoddar. Om jag sätter på ett avsnitt kanske någon timma (eller hur långt avsnittet nu är) innan jag har tid att skriva så kommer jag in i skrivtänket och bara längtar efter att sätta fingrarna vid tangenterna! Annars är det precis som du säger, måste tvinga mig själv och älskar sen varje sekund.