Romandebutbloggen

Oändlig kärlek idag.

 

Inte bara till min fantastiska make som tog mig från neurotisk ångesttjej till lycklig och harmonisk (nåja, hyfsat i alla fall) kvinna och mamma och fru och, vad jag aldrig hade trott efter alla år som inbitet hundrädd, hundägare. 

 

Utan även till mina finaste, finaste skrivarvänner som läser mina texter och ger så fin och peppig och grymt träffsäker respons som väcker min skrivlust, inspiration och vilja att förbättra texterna lika mycket varje gång. Obetalbart!

 

Och i makens fall ångestladdat, ingen present i världen kan göra rättvisa åt hur mycket han betyder för mig vilket gör att det känns lika fattigt varje gång man står där med ett paket och bricka på födelsedagen. 

 

Nu är det gjort i alla fall och blev en fin stund tillsammans. Snart dags att längta hem hela dagen och sedan ha en mysig middag ikväll. Får se om jag får ro att skriva på tåget eller om jag kommer stirra ut genom fönstret och tänka på honom och oss och vårt fina, fina liv tillsammans idag. Det må i så fall vara hänt.