Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut. Jag är ännu inte där men kommer inte ge mig förrän målet är uppnått!

Den inre piskan

Kategori: Allmänt

De senaste dagarna har jag, av naturliga skäl som höstmörker och den alltid lite segdragna uppsägningstiden på gamla jobbet, haft synnerligen svårt med motivationen. Allt, allt, allt har varit uppförsbacke. Jag har fått stålsätta mig för att svara i telefon, orka ens öppna mailen eller få något gjort. Det slog mig då hur ypperligt viktig den inre piskan är.
 
Upp mot 99 % av allt jag gör är för att jag väljer att göra det, antingen för att jag är motiverad/road eller för att jag känner mig tvungen av pliktkänsla. När båda de parametrarna faller bort, ja då blir det otroligt tomt och tråkigt allting. 
 
Har exemeplvis tänkt läsa den här artikeln hur länge som helst och haft den liggande i telefonens webbläsare (inte ända sedan den publicerades dock men väl några veckor efter nån skrivrelaterad googling jag gjorde och ramlade in där...) men verkar aldrig lyckas samla kraft.
 
 
Ibland önskar jag att jag hade ett jobb, typ sitta i kassan, där allt bara kommer åkandes till mig och så hanterar jag det som dyker upp. Istället för ett där man själv måste driva på alla frågor, bestämma vad som ska göras eller inte och av vem och när.
 
Samma med skrivet. Det hade varit så skönt med en redaktör/lektör eller annan som bara sa att det där behöver ändras och det och det... Så fixar jag det bara sen. Tror det är den största utmaningen av de alla med dessa romanprojekt. Att man måste driva på allt helt själv, fatta alla beslut, bestämma när och var och hur arbetet ska göras (vem som ska göra jobbet är dock enkelt eftersom man bara har sig själv, men man överväger såklart att ta in lektör också, om man ska unna sig en sån lyx). 
 
Jag har annars en väldigt stark pliktkänsla och driver alltid allt i mål, får nästan panik av oavslutade grejer som blir liggandes. Jag får försöka komma ihåg det, att det kommer vända uppåt igen sen. Men utan min inre piska blir det inget gjort. Nada, noll och intet.
 
Men lamhet till trots. Jag knöt ihop några lösa trådar från den första tredjedelen av manuset rätt snyggt igår. Och styrde upp/förtydligade karaktärsutvecklingen i två, tre kapitel. Så på sista raden en helt ok dag ändå även om den var lite motig... 

KOMMENTARER:

  • www.nastasida.blogspot.se säger:
    2018-10-24 | 08:46:08

    Håller med om typ allt i det här inlägget, EXAKT så är det. Har förmånen (?) att få lämna myndighetsstolen typ två gånger per år för att vid kris ta växeln. Extremt skönt att svara-hantera-lägga på, utan att vare sig behöva driva på själv eller uppfinna hjulet.
    /Annika

    Svar: Ja, vad bra att få ett avbrott och göra så ibland! Typ en dag i veckan vore det skönt att bara kunna sitta så. Måndag eller fredag...
    Helena Dahlberg

Kommentera inlägget här: