Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut och livet därefter! Debuten kom år 2021 med kriminalromanen Dödsrensaren, skriven tillsammans med maken Jonas Dahlberg. Nästa kriminalroman av oss släpps juni 2024!

Summeringar

Kategori: Allmänt, Redigera, Roman, att skriva, dagbok, vi som skriver

Förra veckans skriv:
Sex skrivpass, fyra kapitel tillryggalagda.
 
Blev nostalgisk och öppnade den första versionen av manuset som jag har sparad. Från augusti 2014 när det bara fanns åtta sidor. Varav det mesta numer är dödade darlings. Bara några strofer finns kvar av dessa fantastiska inledningssidor som var de första på min skrivkarriär. Inledningen var klockren men tyvärr gick den inte att få till en effektiv fortsättning på. Därav att det bara är ångorna av den kvar. Lite sorgligt men inget att ångra, det blir bättre i sin helhet som det är skrivet nu. 
 
Helgen:
Tappat betalkort, igen. Spärrat det och sen hittat det i morgonrocken. Varför kan man inte ångra ett spärrat kort så det funkar igen? Telefonbanken var förvånansvärt trevlig i alla fall. Bär runt på obekvämt stora mängder kontanter eftersom dottern fyller år och vi inte har någon present eller något annat heller för den delen ännu. Fick plocka fram plånboken ur gömmorna, var superlänge sen jag använde den. Känns väldigt seriöst att gå runt med en plånbok. 
 
Läste ut Utan dina andetag av Karin Aspenström också. En udda fågel i min bokhylla. Gillar relationsromaner men har svårt att hitta dem när jag väljer ut vad jag ska läsa. Det händer inte så mycket i rena händelser enligt min erfarenhet (jämfört med deckare/spänning som är det jag läst mest av), ändå kan man inte sluta läsa. Varför frågar jag mig, nu när jag ska skriva en själv.
 
I den här boken är det nog karaktärerna som håller en kvar, och en härlig miljö. Den utspelar sig i Indien. Dessutom är det mycket känslor i omlopp och det är ju ofta fängslande. Första halvan av boken gillade jag bäst. Sen blir det lite som ett fyrverkeri av konstiga händelser som liksom poppar upp följt av ett trist slut. Så det jag lär mig av det är nog att inte trycka in massa ”action” bara för att, eller av rädsla att det händer för lite. Och att, nej vågar inte spoila slutet här, men att inte ha den typen av slut i alla fall. Som tur var finns inga sådana planer för det manus jag jobbar med nu heller. Hennes språk är sjukt effektivt, inte en bokstav i onödan känns det som. Men ändå bekvämt att läsa. Kanske något opersonligt ibland i all sin korthet. Inga roliga uttryck man inte hört förut eller så utan kort, koncist och antagligen väldigt korrekt. Sammantaget en bra bok men inte toppen. 
 
Åkte skidor i Romme (sjukt bra service av Samir i skiduthyrningen) och var på en 37-års fest. 
 
 
 
Söndag blev det en konsert med Thomas Andersson Wij (visade sig att en vän till familjen var med i bandet vilket var en riktigt bra bonus!) och fixade lite hemma med tvätt och sånt. Var sedan supertrött!
 
 

KOMMENTARER:

  • Annika säger:
    2018-03-05 | 09:13:06
    Bloggadress: http://www.nastasida.blogspot.se

    Verkar ha varit en härlig helg för er :)
    Är själv inne på samma spår vad gäller action (som jag inte är så förtjust i) att det inte finns något tråkigare än action som trycks in i handlingen med kofot.

    Svar: Nope så är det, ger bara ett desperat intryck. Väldigt nöjd med helgen!
    Helena Dahlberg

Kommentera inlägget här: