Romandebutbloggen

Ja jag gillar Michael Jackson i allmänhet och denna låt i synnerhet. Men det var inte det jag tänkte skriva om idag.

 

Läser Harry Potter för barnen, är inne på trean nu. Och det måste väl anses som något av det bästa som någonsin skrivits eller? Har försökt tänka på vad det är som gör dessa böcker så bra medan jag läser. Det är förstås en synnerligen lyckad kombination av massa bra grejer. Men en sak har slagit mig som det allra bästa i mina ögon och vad jag tror kan vara en nyckel till framgång som jag själv skulle kunna försöka använda mig av framöver. Det var även en av de sakerna som togs upp i boken The best seller code som en framgångsfaktor, eller om det var någon annan skrivhandbok jag blandar ihop dem lite. 

 

Men det jag tycker är så iögonfallande i Harry Potter är de emotionella svängningarna, beats tror jag de kallas, det är begreppet jag använder på detta i alla fall. Det är både toppar och dalar på varje uppslag. Täta emotionella svängningar alltså där det inte är antingen ett mörkt kapitel eller ett ljust utan framgång och motgång, lycka och olycka varvas så snyggt och naturligt. 

 

Så det ska jag försöka få in i dagens skrivpass. Kapitlet jag jobbar med nu utspelar sig på en shoppingrunda där huvudpersonen tar två telefonsamtal med olika personer medan hon shoppar loss. Roligt och tacksamt att skriva! Potentiellt många möjligheter till beats också :) 

 

Fortsatte med Keplers kaninjägaren igår kväll. Tre kapitel (på rad dessutom) om totalt 12 sidor där de sitter och tittar/meckar med filmer från övervakningskameror. Utan några egentliga beats att tala om, förutom de uppenbara, ska vi hitta en ledtråd eller inte. Och det är inte heller som att de måste hitta en just nu annars händer nåt förfärligt så inga stora känslor i det. Blev en del skummande kan jag säga. Finns en anledning att denna bok är 572 sidor lång...