Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut och livet därefter! Debuten kom år 2021 med kriminalromanen Dödsrensaren, skriven tillsammans med maken Jonas Dahlberg. Nästa kriminalroman av oss släpps juni 2024!

Lektörskänning, kan knappt andas!

Kategori: Allmänt, Förlagsinskick, Redigera, Refusering, att skriva, dagbok, dramaturgi, vi som skriver

Plötsligt händer det! Lyckan är total!
 
Mitt relationsmanus har gått vidare till lektör. Och blivit refuserat förvisso men jag har fått feed back från ett fullblodsproffs! På ett av de mest kända storförlagen dessutom, ett riktigt drömförlag. Kan knappt andas.
 
Nu slänger jag mig över manuset igen med full kraft. Självfallet! Det de sa till manusets nackdel var förhållandevis enkla grejer. I stora drag att min huvudperson måste bli varmare, hon är för kylig/kall (Min tolkning, de formulerade sig inte så hårt och kategoriskt) Lätt att ordna skulle jag säga. Och två så ska jag lägga om dramaturgin och ge dem avgörande händelserna större plats. Ja, det kan jag lätt göra, inga som helst problem. Antagligen behöver jag i stort sett döda ytterligare några darlings och ösa på lite i de viktigaste avsnitten. Thats it!
 
Sedan fick jag fina ord och den bekräftelse jag längtat efter, exempelvis ”ett välskrivet manus” och ”den här författaren kan skriva”. 
 
Allt detta bjöd de lilla i sammanhanget obetydliga mig på. Kommer vara dem evigt tacksam. 
 
Herregud vad jag är lycklig nu, och ostoppbar!!! 

KOMMENTARER:

  • Ulrika säger:
    2018-07-11 | 16:58:12
    Bloggadress: http://nettelblad.blogg.se

    grattis! känner igen styrkan i de där upplevelserna så väl. och tänker att detta också särskiljer de som faktiskt pallar det författaryrket innebär - att man kastar sig över kritiken som du gör, sväljer den med hull och hår, och tänker "givetvis! detta fixar jag!". Då står man pall för allt slit, gnat, petande och gnetande det innebär att få en färdig bok. grattis!

    Svar: Tack! Ja jag älskar att få feed back och se saker ur andras perspektiv så på det sättet passar jag nog för yrket!
    Helena Dahlberg

Kommentera inlägget här: