Tillbaka och igen
Kategori: Allmänt, Redigera, att skriva, dagbok
Plötsligt händer det! Jag har pallrat mig igenom hela träsket till manus. Puh, det var lite av en pärs detta. Från och med idag, eller eftersom jag jobbar hemma idag snarare imorgon, kan jag äntligen börja strukturera upp och förädla. Spännande att se om jag får ihop nåt vettigt av det kaos denna ostrukturerade redigeringsrunda, eller snarare ”vad-fan-håller-jag-på-med”-runda, lämnat efter sig...
Det jag stört mig på mest med mitt eget språk under genomgången har, i alla fall nu mot slutet, varit att jag inte nöjt mig med antingen ”igen” eller ”tillbaka” utan prompt behövt ha båda. Exempelvis (fritt påhittat här, inte ur manuset): ”... och gick tillbaks med gaffeln igen” eller ”... vände tillbaks in igen.” Skitirriterande, tror det mesta är bortrensat nu så hoppas bara inte det finns någon ”regel” som säger tvärtom, att man ”måste” ha de båda uttrycken ihop. Grammtik och dylikt är knappast någon paradgren hos mig utan jag lever mest på allmän språkkänsla och suddiga minnen från gamla svenskalektioner i gymnasiet. Eller var det i högstadiet man höll på med grammatik till och med?
I ett drömscenario kan jag strukturera upp manuset nu under slutet av januari, skriva nytt det som behövs i februari och så ”bara” ha finliret kvar sen. Det vore nåt det!
Igår när jag kom hem låg de här godbitarna och väntade. Kvällen räddad!
Martina har en väldigt speciell inledning på boken som jag anar sätter tonen relativt bra: Men vilken konstig tomtekostym. Den är liksom som en helkroppsoverall.
osv. Jösses, jag kunde inte hålla tillbaka ett smått hysteriskt fnitter redan överst på sid 2.
Vill också kunna skriva sådär roligt men tror det är bland det svåraste man kan göra så det får nog vänta lite... Detta var dock Martinas debutroman har jag för mig.
Inledningsscenen är smått briljant och redan på sid 4 har huvudpersonen mina fulla sympatier. På samma sida bränner hon också av en tio rader lång mening som känns fullt logisk och lättbegriplig. Den här stilen är så mycket mer ”jag” än den förra boken jag läste. Ska försöka låta mig inspireras här! Måste bara ta med den här meningen från inledningskapitlet också, så kul gestaltat! ”Blixtsnabbt, som en kobra, fångar farmorn min arm och kniper åt stenhårt med sina superstarka pensionärstantfingrar och säger knarrigt.”
