Romandebutbloggen

 

Hur som helst så gillade jag inte boken alls de första 150 sidorna. Sen blir den iofs något lite bättre dryga 150 sidor in. Trots det har den fått nästan uteslutande bra recensioner. Men språket är så distanserat och avståndstagande för mig att jag inte känner mig ”välkommen” in. Som om karaktärerna inte riktigt vill att jag är där och försöker snäsa av mig. Texten är helt kall. Som is. Död liksom. Dessutom fokuserar texten inledningsvis på att bygga en spänning kring vad som har hänt, vilket nog hade varit bra om man inte redan vet det från baksidestexten... 

 

Försöker nu analysera varför hennes språk får mig att känna så och har kommit fram till att det nog beror på att det är extremt korthuggna meningar. Tillika extremt korta kapitel (tre eller fyra sidor som oftast, ibland en sida, ibland lite fler sidor och de längre kapitlen gillar jag bättre). Och därutöver perspektivbyten mellan varje sådant kort kapitel vilket gör att det blir extra hoppigt. Annars skriver hon i jag-form och presens vilket skulle kunna få en att tro att det skulle ge extra närhet och intimitet. 

 

De tre första meningarna är ganska talande för stilen som jag alltså inte gillar alls även om de flesta andra verkar uppskatta den eftersom boken fått väldigt bra bemötande vad jag förstått; 

JAG LIGGER KVAR på golvet.

Benen uppdragna, armarna runt knäna.

Andas in. Andas ut. 

 

Hua! 

 

Tar med mig detta med de täta perspektivbytena in i redigeringen av mitt manus som också har många perspektivbyten, kanske borde jag stanna lite längre i varje karaktär. Åtminstone i början. 

 

Och till nåt helt annat. De här färgglada kreationerna hittade jag på rean förra veckan men var för snål för att slå till på. Ångrar mig nu, ska försöka ta mig tillbaks under veckan och se om någon av dem finns kvar!