Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut. Jag är ännu inte där men kommer inte ge mig förrän målet är uppnått!

Mystiskt distanserat

Kategori: Allmänt, Perspektiv, Redigera, att skriva

För närvarande läser jag ”Säg att du är min” av Elisabeth Norebäck. Jag fick tips om den från någon podd och alltid extra kul med debutanter. Psykologisk thriller är lite av en favoritgenre för mig också. Kanske mer vad gäller film än böcker i och för sig...
 
Hur som helst så gillade jag inte boken alls de första 150 sidorna. Sen blir den iofs något lite bättre dryga 150 sidor in. Trots det har den fått nästan uteslutande bra recensioner. Men språket är så distanserat och avståndstagande för mig att jag inte känner mig ”välkommen” in. Som om karaktärerna inte riktigt vill att jag är där och försöker snäsa av mig. Texten är helt kall. Som is. Död liksom. Dessutom fokuserar texten inledningsvis på att bygga en spänning kring vad som har hänt, vilket nog hade varit bra om man inte redan vet det från baksidestexten... 
 
Försöker nu analysera varför hennes språk får mig att känna så och har kommit fram till att det nog beror på att det är extremt korthuggna meningar. Tillika extremt korta kapitel (tre eller fyra sidor som oftast, ibland en sida, ibland lite fler sidor och de längre kapitlen gillar jag bättre). Och därutöver perspektivbyten mellan varje sådant kort kapitel vilket gör att det blir extra hoppigt. Annars skriver hon i jag-form och presens vilket skulle kunna få en att tro att det skulle ge extra närhet och intimitet. 
 
De tre första meningarna är ganska talande för stilen som jag alltså inte gillar alls även om de flesta andra verkar uppskatta den eftersom boken fått väldigt bra bemötande vad jag förstått; 
JAG LIGGER KVAR på golvet.
Benen uppdragna, armarna runt knäna.
Andas in. Andas ut. 
 
Hua! 
 
Tar med mig detta med de täta perspektivbytena in i redigeringen av mitt manus som också har många perspektivbyten, kanske borde jag stanna lite längre i varje karaktär. Åtminstone i början. 
 
Och till nåt helt annat. De här färgglada kreationerna hittade jag på rean förra veckan men var för snål för att slå till på. Ångrar mig nu, ska försöka ta mig tillbaks under veckan och se om någon av dem finns kvar! 
 

KOMMENTARER:

  • Annika säger:
    2018-01-23 | 08:20:16
    Bloggadress: http://nastasida.blogspot.se

    Det var precis det här jag pratade om innan, att det finns en risk att språket distanserar. Jag skriver avskalat (inte lika stramt som Norebäck dock, skulle jag tro), och kompenserar med annat för att det inte ska bli för distanserat, tex ett enda perspektiv och andra ”varma” karaktärer som min hp får spegla sig i.
    Intressant att så många gillar hennes stil.

    Svar: Låter superintressant din text, ja folk verkar onekligen gilla det. Gillar ditt tilltag med varma karaktärer. I denna bok är karaktärerna rätt lika och jag känner ärligt talat inte någon sympati för någon av dem än så länge...
    Men kanske blir det lite som med Backman som jag tycker kan vara rolig att läsa en halv eller en bok eftersom det bryter av mot det traditionella, men för mig håller det inte i längden utan jag tröttnar rätt fort. Men som sagt, gemene man verkar ju kunna plöja även hans böcker utan att tröttna.
    Helena Dahlberg

  • Annika säger:
    2018-01-23 | 10:59:28
    Bloggadress: http://nastasida.blogspot.se

    Läste min egen text och kände "mjäeh", så blev tvungen att få till lite känslor :)
    Backman har jag aldrig läst, ev den enda i Sverige som inte gjort det?

Kommentera inlägget här: