Romandebutbloggen

Det börjar nästan kännas genant med denna översvallande glädje som sväm

 

Måste vara den peppigaste veckan i bloggens drygt tvååriga (!) historia! 

 

Och detta dessutom i januari - februari när allt borde vara som allra allra värst med tanke på mörker och kyla och slask och allt sånt där. 

 

Det som ligger bakom är nog flera faktorer som sammanfallit så lyckligt.

- Jag har fått nytt jobb vilket jag gått och funderat över av och till i flera år. (Är i stort behov av omväxling och ruttnar snabbt när det blir slentrian så att jag stannat så här länge som sex och ett halvt år är uppseendeväckande!). Nu är jag i en trevlig avveckla-mig-själv-period.

- Jag har fått ett halmstrå att hålla fast vid från ett drömförlag. Kan fortfarande inte riktigt tro det är sant.               - Barnen är stora, trevliga, välartade och relativt självständiga så jag har plötsligt ork kvar till annat.

- Mellon börjar imorgon. Och även där finns en särskild solskenshistoria! Min bästis i mellan- och högstadiet (nu pratar vi alltså 1989 och framåt) hade en pappa som var hobbymusiker och alltid drömde om att få med en av sina låtar i Mellon. Försökte och kämpade lika enträget varje år, hoppades, men gick alltid bet. Så nu såg jag honom i tidningen (haha, vad gammal jag låter nu men det var faktiskt i tidningen jag läste...) som en av låtskrivarna till Kamferdrops bidrag. Så jävla jävla coolt att han hållit ut så länge. Dock med visst förbehåll för att han kanske lyckats tidigare utan att jag märkt det vilket dock känns otroligt eftersom jag följer Mellon slaviskt, vi har ingen kontakt längre jag och min gamla kompis. Men oavsett: Så fantastiskt efter alla dessa år! Vilken förebild för alla som kämpar för sina drömmar. Jag kommer rösta ihjäl mig på detta bidrag oavsett hur det låter!! Det är med redan imorgon!! 

- Slutligen det fina att jag hittat Lisa Croon som levererade exakt vad jag behöver nu i redigeringsarbetet som totalt kört fast och kändes rätt hopplöst stundtals. Igår kunde jag nöjt konstatera att även hennes förslag på hur man ska jobba fram sina kapitel verkar passa mig perfekt. Jag som i detta superstökiga manus har haft sjukt svårt att se skogen för alla träden. Det har helt enkelt inte gått. Men nu med hjälp av Lisas superstrukturerade frågor att ställa sig i varje kapitel så kan jag plötsligt jobba med strukturen istället för att fastna på små detaljer jag stör mig på. Att jag under hösten gjorde mig av med de värsta delarna av manuset och filade till resten så att det nu faktiskt är rätt trevligt att läsa gör nog också sitt till iofs. 

 

Så nu jobbar jag parallellt dels med de kapitelvisa översiktsbladen och dels med manuset där jag läser och ändrar parallellt utifrån de strukturella fynd som uppdagas när jag besvarar hennes frågor. Hann ett och ett halvt kapitel igår, över förväntan! 

 

Idag jobbar jag hemma men maken är borta ikväll så hoppas orka köra lite när barnen har somnat. Brukar inte gå så bra men om nån gång ska det väl vara ikväll då! 

 

Återstår att se om det dräller in någon ”fredags-refusering”. Var ett tag sen. Fortfarande tre förlag och en agent som inte har återkommit...