Ah nu är jag trött igen. Hunden är åter dålig i magen så det är upp på nätterna och hantera diareer som gäller. Hur man överlevde småbarnsåren är ett mysterium.

Hann inte skriva något på dagen igår så satte mig em stund på kvällen istället. Det borde jag nog inte ha gjort för plötsligt kändes hela manuset bara så otroligt trist och platt och meningslöst. Fördelen är att jag nu bara har redan kursredigerad text kvar till slutet. I en drömvärld så drar jag igenom den idag. Fixar till några kvarblivna punkter jag har på en att-göra-lista imorgon. Sen kan jag skicka in till förlag. Kanske...

Tajmingen i ett sånt upplägg vore perfekt eftersom jag behöver rodda barn och hem i början av nästa vecka och nog inte kommer få in något skrivpass förrän allra tidigast nästa torsdag.

Nu känns det faktiskt lite bättre igen efter att ha skrivit detta och ätit en leverpastejsmacka. Kanske pendeln är på väg upp igen redan?!