Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut och livet därefter! Debuten kom år 2021 med kriminalromanen Dödsrensaren, skriven tillsammans med maken Jonas Dahlberg. Nästa kriminalroman av oss släpps juni 2024!

Ett superbra slut!

Kategori: Allmänt, Inspiration, Roman

I helgen var 3/4 av familjen sjuka, däribland jag själv, men det gav mig alla fall tillfälle att läsa ut "Den sårade pianisten". Boken var väl relativt bra även om jag fick skumma vissa partier men det blir så i nästan alla böcker jag läser. Att jag blir för otålig. 
 
Men det som verkligen stack ut var slutet. Herregud, det här slutet. Så fantatiskt bra, det lyfte hela läsupplevelsen!  Och då menar jag inte sista halvan av boken som jag tidigare har tänkt mig utgör slutet när jag själv skrivit (enligt teorin att första halvan av boken, alltså början, lägger jag ut trådarna och andra halvan, alltså slutet, samlar jag ihop dem) utan absolut sista sidan. Allra mest de sista raderna.
 
Och då var, kanske inte helt oväntat, min spontana reaktion att jag också måste se till att ha ett riktigt bra slut på det manus jag jobbar med nu. Följt av en fråga om slutet verkligen kan bli lika bra när man skriver en serie som när man skriver fristående böcker. Eller är det något man får "offra" för att få till en bra fortsättning till uppföljaren? Slutet på mitt nu förlagsinskickade manus tycker jag är bra, men långt ifrån så bra. Ska kolla in sluten på böckerna i några bokserier jag läst tidigare och se om jag kan hitta något som är riktigt bra och kan tjäna som inspiration. Millennium-serien kanske kan vara något. 
 
Nu jobbar jag hemma två dagar så oktober är skrivmässigt avslutat för min del. Gav några responser i helgen också och det är alltid lika inspirerande och roligt att få göra det! 
 
Redo för november nu. Ena dottern tjuvstartar med julsångerna. Jag längtar dit med skräckblandad förtjusning eftersom jul betyder att ännu ett år har gått...

KOMMENTARER:

  • Elin Säfström säger:
    2017-10-30 | 09:35:50
    Bloggadress: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/

    Ett bra slut är verkligen tillfredsställande - både att läsa och att skriva. Själv tycker jag att ett slut i en del i en serie där man tänker sig en fortsättning kan vara nog så bra. Man har utrymme att plantera någon sorts cliffhanger till nästa del, vilket inte är så dumt.

    Men, oroa dig inte så mycket för slutet som du har ute hos förlag - alla manus kräver en viss omarbetning/redigering och det vet förlagen bättre än någon annan.

    Svar: Ja så sant, vore kul att höra vilket slut du själv är mest nöjd med bland dina böcker och varför?!
    Helena Dahlberg

  • Elin Säfström säger:
    2017-10-30 | 14:24:04
    Bloggadress: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/

    Ja alltså, jag har ju bara två utgivna böcker, och jag har aldrig tidigare skrivit en serie, MEN jag gillar faktiskt slutet på "Visheten vaknar" som kom ut för drygt en månad sedan. Sista scenen är väldigt glad, eller vad man ska säga, men precis i slutet så vänds stämningen plöstligt och det händer någonting som relaterar till klimax och som med stora, blinkande neonbokstäver antyder en fortsättning.

    Här är allra sista styckena, där stämningen tvärvänder från det trivsamma till någonting annat (SPOILER ALERT, för den som möjligen tänkt sig att läsa boken någon gång):

    "Jag drar efter andan och släpper Imane. Någonting liksom rör sig i mig. Det gör inte ont, men jag blir yr. Och rädd. Varje gång.
    Imane märker ingenting.
    Nu känner jag det inte heller längre. Och när det är borta är det som om det aldrig varit där.
    Det där främmande inom mig."

    Svar: Tack, det var finstämt och dessutom avslutande samtidigt som det är framåtrörelse.
    Helena Dahlberg

  • Skriva%2520l%25E4sa%2520leva säger:
    2017-10-30 | 16:11:40
    Bloggadress: http://skrivalasaleva.wordpress.com

    Slut ja, de ska inte underskattas. Tror att vi som skriver (och läser kanske?) ibland fokuserar så mycket på inledningarna och första meningen, första stycket att sluten glöms. Riktigt bra slut är också viktiga. Så bra att du tog upp det. :)

    Svar: Eller hur, hade glömt hur stor skillnad det kan göra tills jag läste denna bok nu!
    Helena Dahlberg

Kommentera inlägget här: