Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut och livet därefter! Debuten kom år 2021 med kriminalromanen Dödsrensaren, skriven tillsammans med maken Jonas Dahlberg. Nästa kriminalroman av oss släpps juni 2024!

Små steg framåt

Kategori: Allmänt, Redigera, att skriva, dagbok, vi som skriver

Fortsätter med små steg framåt i manus. Tyckte att det hade gått så himla bra igår och att jag verkligen kommit långt. Så när jag summerade status var det bara två sidor som tillryggalagts. Är nu på sid 140/278. Märkligt, jag måste antingen ha gjort väldigt mycket med dessa två sidor eller slumrat till utan att märka nåt. Tror på det första! Måste varit för att de var så spännande och innehållsrika med många olika trådar på gång. 
 
Idag jobbar jag hemma så det blir stiltje på skrivfronten. 
 
Fick massage igår, en personalförmån vi har. De flesta massörer tycker jag brukar göra nånting som känns lite småskumt. Denna massör som jag varit hos några gånger tidigare är konstig på det sättet att hon någon gång under varje halvtimme man har plötsligt och helt utan förvarning börjar slå en med båda händern över hela ryggen fram och tillbaks några gånger. Blir lika chockartat varje gång man ligger där och halvsover när hon plötsligt drar igång. Första gången tog jag nästan lite illa vid mig men nu har jag vant mig... Det är någon typ av energimassage säger hon men jag vet inte jag. 
 
Senaste dagarna har uppropet Medvilkenrätt (herregud vad jag är dålig på detta, jag vet inte ens hur man gör en sån där hashtag som skulle ha varit i början...) fyllt mina sociala medier. Har varit riktigt beklämmande att höra alla historier och vittnesmål om hur det ännu idag ser ut inom juristkåren. Och samtidigt har det varit häftigt att följa processen för hur ett sånt här upprop går till. Har aldrig varit involverad i något liknande tidigare. En enorm pepp och kraft och av överbelastning kraschade servrar. Igår släpptes uppropet officiellt. Har svårt att se att det skulle leda till någon förändring men vad vet jag. Någon gång kanske det händer... Själv har jag ju lämnat advokatbyråvärlden bakom mig sedan många år (ja jag har faktiskt varit advokat för en massa år sen! Känns väldigt avlägset...) och det beslutet tycker jag än idag var helt rätt. Har inte ångrat mig en sekund. https://www.svd.se/jag-kommer-att-forstora-din-karriar-innan-den-borjat
 
Detta upprop tangerar också handlingen i manuset jag jobbar med nu som handlar om en kvinna på en advokatbyrå som blir gravid och börjar ifrågasätta sina värderingar och den värld hon lever i. (Helt enligt principen gräv där du står som ni kanske misstänkte...) Hade något förlag haft den goda smaken att våga satsa på det manuset hade det kunnat komma ut väldigt lägligt nu, men men.... Kanske kan det här uppropet ändå hjälpa inte bara juristkåren utan även mitt manus, om nu någon på förlagen kan ha tyckt att det varit otroligt eller verklighetsfrånvänt. Förstår att många baxnar när man hör hur det går till bakom kulisserna på dessa institutioner (jag har även jobbat två år i allmän domstol). Och då har det inte varit något som helst skandalfokus i manuset utan bara en stämning och känslan av hur det faktiskt är som kan vara nog så överraskande för de oinvigda... Tråden i manuset som satte lite fokus på denna fråga om gubbväldet och ojämställdheten har strukit med vid redigeringen till förmån för själva historien. Inte utan att jag blir lite sugen på att plocka in den igen nu faktiskt. 
 

KOMMENTARER:

  • Annika säger:
    2017-11-15 | 09:33:00
    Bloggadress: http://www.nastasida.blogspot.se

    Herrgud vad jag skulle läsa din bok, hoppas att något förlag inser relevansen och kopplingen till nutiden! Jobbar i yttersta utkanten av juristvärlden, och hade lösa planer på att studera vidare inom juridik. All skit jag har sett fick mig att avstå.
    Har tex mött en åklagare som nedlåtande kallade mig "lilla du" flera gånger när jag vittnade i tingsrätten för jobbets räkning. Vi var på "samma lag" i målet, han gjorde inte ett bra jobb och försökte skylla bristerna i förundersökningen och hans prestation PÅ MIG (som är tjänsteperson på en myndighet). Domaren (eller vad man kallar det i tr?) läxade upp honom efteråt, och det kändes gött.

    Svar: Så ledsamt att höra om ytterligare dåliga erfarenheter, det verkar vara ett högst generellt problem detta. Jag är uppväxt med tre bröder så funderar ibland på om det är därför jag sökt mig till grabbiga arbetsplatser som advokatbyrå respektive byggbranschen. För några år sedan hamnade jag för första gången på en övervägande kvinnlig enhet (stabsfunktioner, väl knappast någon som är förvånad över att det är kvinnodominerat...) och hade aldrig kunnat ana vilken skillnad det kan vara. Går inte ens att jämföra. Trivdes väldigt bra med det men nu är min fantastiska chef på föräldraledighet så det är lite deppigt för tillfället...
    Helena Dahlberg

  • Elin Säfström säger:
    2017-11-15 | 11:22:17
    Bloggadress: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/

    Vet du, jag tror faktiskt att allt detta som följt #metoo i hälarna kan göra skillnad. Så många som pratar högt gör nog att det blir bra mycket lättare att prata högt även i framtiden.

    Och ja! Ditt manus är i ropet!

    Svar: Ja kanske, blir intressant att följa utvecklingen...
    Helena Dahlberg

Kommentera inlägget här: