Om jag dör...
Kategori: Allmänt
Har märkt nu att det är när det är mycket som ska läggas in i synopsis som det tar tid och jag inte kommer så långt i själva redigeringen som jag tror. Men kan inte tänka mig hur jag skulle kunna fortsätta bearbeta manuset utan ett utförligt synopsis så tycker det är värt varenda sekund. Låg på sid 149 av 278 igår kväll.
Vet inte om jag berättat så mycket om det tidigare men vår familj är extremt försiktiga och riskaverta. Och idag tvingas vi ut på strapats i form av Finlandskryssning. Med övernattning på öppet iskallt hav. Fy sjutton vad obehagligt. Men det vankas dop i Finland som vi inte kan/vill missa då det är några av våra närmsta vänner som bjuder in, och som jag dessutom är superstolt över att ha parat ihop med varandra en gång i tiden.
Barnen är också livrädda efter att ha varit på vasamuseet och hört historier om Titanic. Deras enda relation till stora båtar är därmed att de sjunker. Estonia verkar de som tur var inte ha hört talas om i alla fall. Får flashbacks till familjens senaste nära-döden upplevelse när vi åkte pariserhjul på Liseberg i somras. Fy vilken panik vi fick där uppe både jag och min man!
Nu tänker jag att om jag dör, har jag större chans att få mitt "färdiga" manus utgivet då och är det större chans att det blir en storsäljare? Nu lär vi ju överleva men katastroftankarna tar sig in från alla möjliga håll.
Först ska jag lämna hunden hos hundvakten och ta mig igenom en arbetsdag. Så ses vi på andra sidan den här resan sen... Men blir inget skrivet på tågresan då hunden ska sitta i mitt knä.
Elin Säfström säger:
Bloggadress: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/
Åh! Har en väninna som oroar sig precis på det där sättet - hon är en underbart sympatisk person och jag gillar därmed katastroftänkande människor överlag, har jag fått för mig:)
Ibland kan även jag oroa mig en aning över exempelvis det här med att flyga, men inte så att det egentligen stör i praktiken. Och att dö i en båt-/flygplansolycka har väl ungefär samma sannolikhet som att vinna storslam på Lotto. Gudarna vet att DET inte kommer att hända i första taget.
Det kommer att gå bra! Ha det så trevligt det bara går.
Annika säger:
Bloggadress: http://www.nastasida.blogspot.se
Känns väldigt bekant det här, skulle kunnat skriva det själv. Kände sällan så här innan barnafödandet, men nu är det som om allt är mycket mer PÅ RIKTIGT än innan, och livet känns jätteskört mest hela tiden. 'Om jag dör, då kommer dom att hitta DEN HÄR SKITEN i min dator, och inte fan kommer det att ges ut och hyllas som nån Stieg Larsson.' Saker jag tänker på lite för ofta.
Skulle aldrig våga åka färja på vintern, och känner stor beundran här inför ditt mod. Är konstigt nog inte det minsta rädd för vatten i övrigt.
Heja dig, hoppas att dopet blir jättetrevligt!