No surprises
Ingen överraskning idag heller direkt. Fortsätter, redigera!
Går fram med stora yxan och kommer nog göra det resten av året. Inte så många arbetsdagar kvar nu till jul. 38 närmare bestämt om jag räknat rätt. Och imorgon tar jag med mig ena dottern till jobbet så då blir det inget skrivet.
Känns som jag aldrig kommer att göra annat än redigera de här texterna. Men är helt ok med det än så länge. För det rör sig, och åt rätt håll dessutom.
Funderar på att byta jobb också, har varit dryga sex år där jag är nu och även om jag provar nya grejer/ansvarsområden osv är det ändå så att jag springer i cirklar känns det som. Om det dyker upp nåt intressant kanske jag gör ett försök. Dock är jag smått allergisk mot dagens urjobbiga konsultdrivna anställningsförfaranden där man ska intervjuas och testas i oändlighet och känner sig som en papegoja för man får säga samma saker hela tiden. Blir mest spel för gallerierna. Lite som att dejta vilket jag förhoppningsvis aldrig mer behöver göra om livet går enligt plan.
Blev så inspirerad av denna uppställning i vår mataffär, såhär ska det se ut om man verkligen gillar och bryr sig om sitt jobb. Vilket engagemang någon lägger ner på dessa påsar! Kan sakna motsvarande känsla i mitt eget...
Elin Säfström säger:
Bloggadress: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/
Det där ständiga presenterandet av sig själv och sina starka sidor - jag vet precis! Själv skulle jag aldrig anlita någon som verkar så säker på sig själv och sin sak som jag nog gör i den typen av situationer. Blä.
Ja, vilken påskonst!
Ninas corner säger:
Bloggadress: http://ninascorner.blogg.se
Åh, den där personen i affären vill jag ge en blomma. Så genomtänkt och vackert. :D
Hoppas du hittar ett jobb där du känner att du slipper gå i cirklar.
Annika säger:
Bloggadress: http://www.nastasida.blogspot.se
Påsarna tilltalar mig på så många sätt, min fina svägerska som är butikschef skulle älskat den frontningen :-)
De senaste gångerna vi rekryterat på jobbet har vi inte valt den som varit påklistrat perfekt, utan där man i stället verkligen anat människan bakom fasaden. Har varit lysande rekryteringar, min chef är toppen på att hitta dolda diamanter. När jag nu också överväger att byta jobb i framtiden gör inte det här mig mindre stressad över intervjusituationen, HUR ska man veta vad de är ute efter? Eller så får man bara vara sig själv, och se hur det går. Borde sticka ut ur slipade mängden åtminstone :-)