Romandebutbloggen

 

Så här går det till: Jag sätter mig, är helt osugen på att skriva men vill ju bli klar så sätter på datorn ändå. Kollar var jag var någonstans. Svär för mig själv, nej, nej, nej det här avsnittet vill jag inte skriva. Gud vad trist, det är känslan. Men jag vill ju bli klar så börjar hacka på tangenterna i alla fall. Sedan är jag plötsligt framme på slutstationen och får slänga mig hals över huvud med väskor och datoroch telefonen i en enda röra för att inte åka vidare till fel station. Kollar hur många tecken det blivit och blir förskräckt. Det måste bara fel på räkneverket. Scrollar upp, nej det stämmer att det blivit så mycket. Lägger ner datorn i väskan. Och undrar vad som hände.

 

Summa sumarum så har jag redan överskridit veckans målsättning med råge. Ska försöka hinna klart med sista kapitlet på mitten idag. (Kom på ett nytt sista kapitel som knyter an till den nya titeln jag kom på här om veckan men det sparar jag till efter redigeringen då det är superkort och inte viktigt för helheten/storyn på det hela taget.) Men hinner jag inte klart är jag ändå över förväntan nöjd med denna skrivvecka. Särskilt att jag lagt upp en struktur för kommande respons. Nu är jag helt redo för skrivkurs! 

 

Igår gjorde jag något jag aldrig trott jag skulle göra och det var att stretcha rumpa/lår tillsammans med Kajsa Bergqvist. 

 

 

Sedan sprang/gick jag ett femkilometers välgörenhetslopp  för Unicef. Förvånansvärt skönt med en platt bana mestadels på grus. Nu smärtar det i benen dock...

 

Gårdagen avslutades med ett så gulligt eurovision-frieri, tror det var Makedoniens artist som förlovade sig. Så fint och värmande.