Romandebutbloggen

 

På morgonen hoppade jag framåt i historien precis som planerat och började skriva på slutet av manuset. Det var magiskt, all vilja och känsla bara föll över mig. Funderade på en av trådarna som jag haft ångest över hur den skulle lösa sig men när jag satt och knappade på slutet så föll poletten bara ner. Jaha, det är såååå det ligger till. Känslan var wow, det här slutet är perfekt! Jag hann bara skriva 1 000 tecken men jag var på banan och hade allt utstakat för mig.

 

Så på vägen hem öppnar jag datorn och kan inte logga in. Försöker säkert tjugo gånger. Kollar upp i min lista med lösenord att det verkligen är rätt lösenord. Det är det. Tror nu att jag håller på att bli galen. Försöker tjugo gånger till. Sen kommer jag på att bokstaven N ibland hänger sig på tangentbordet. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att jag har ett N i mitt lösenord. Och mycket riktigt har den tangenten låst sig och jag kn inte logga in på hela resan. Så sjukt frustrerande när man äntligen kommit igång igen! 

 

Som tur var så hade min pappa som bor i krokarna ett tangentbord som jag kunde låna så i fredags såg det ut så här i mitt knä när jag skrev.

 

 

Lite meckigt, rejält obekvämt men galet mycket bättre än att inte kunna skriva alls.

 

Passade på att stanna till på Teatern, Ringens köpcentrum och skriva ikapp lite på vägen hem. Har inte varit här förut men det var verkligen ett toppenställe att skriva på. Rekommenderas!

 

 

 

Och en lite trumvirvel här för jag tog mig upp till mitt veckomål som är 10 000 tecken. Befrielse. Nu hoppas jag kunna fixa datorn så jag slipper släpa med mig tangentbordet var jag går...