Romandebutbloggen

Här skriver jag om min väg till romandebut och livet därefter! Debuten kom år 2021 med kriminalromanen Dödsrensaren, skriven tillsammans med maken Jonas Dahlberg. Nästa kriminalroman av oss släpps juni 2024!

Kärlek, kärlek, kärlek

Kategori: Allmänt

Igår skulle jag plocka fram några exempel på sexscener till en skrivarvän som har problem att skriva en sådan. Det finns ju en hel del att välja på i mina manus eftersom sexscenerna är en viktig del av storyn i framförallt manus 1 men också har en stor roll i manus 2 som jag håller på med nu.
 
Det var så himla fint att bläddra runt i manusen och jag tror faktiskt jag är kär. Japp, jag älskar mina texter som den galning jag är. Så häftigt vad man kan skapa med ord! 
 
Idag jobbar jag hemma så det blir skrivpaus. Igår hoppade jag också skrivandet och gjorde istället klart synopsis över bokens tio sista kapitel. Var och när det utspelar sig, vilka karaktärer som är med och på vilket sätt respektive kapitel ska föra historien framåt. Så imorgon kan jag börja jobba mig mot det riktiga slutet.
 
Jag har 44 kapitel nu (ungefär kan ha blivit fel i numreringen någonstans) så då slutar det på 54 kapitel. Känns lagom (om lagom nu är ett positivt ord i manussammanhang...). Kommer nog behöva lägga till några kapitel mellan mitten och slutet sen också men det tänkte jag ta i redigeringsrundan sedan när jag kan se tydligare vilka luckorna är.

KOMMENTARER:

  • Annika säger:
    2017-03-15 | 11:52:55
    Bloggadress: http://www.nastasida.blogspot.se

    Oj, så peppande att läsa att du älskar dina manus!!
    Blir också svårt imponerad av en människa som kan skriva sexscener, det är bland det svåraste jag vet bara för att det riskerar att bli en anatomilektion eller ett frossande i töntiga omskrivningar. DÄR finns en skrivarkurs jag skulle gå; skriva sexscener i "vanliga" romaner :-D

    Svar: Haha, ja får väl se om de överlever till tryckning när/om det beger sig. Men tycker de är roliga att skriva hursomhelst. Blir så tydliga roller i samspelet där på något sätt och karaktärerna blottar nya okända och tidigare hemliga karaktärsdrag.

    Men det är en berg och dalbana det där med känslor för texten. Värst är väl när man känner sig kall/apatisk inför sin text tycker jag, då känns allt bara så bortkastat och onödigt och meningslöst.
    Helena Dahlberg

  • Annika säger:
    2017-03-15 | 20:57:15
    Bloggadress: http://www.nastasida.blogspot.se

    Ja, till och med hat till alla de där orden är bättre än likgiltighet. Vilka mindgames den egna hjärnan spelar!

Kommentera inlägget här: