Romandebutbloggen

Fortsätter trampa omkring i redigeringsträsket. Har börjat vänja mig vid detta nya nu och taggat ner lite. Det kommer ta tid men redigera är superkul så det har jag inget emot. Att skriva behöver få ta sin tid. Vilket känns rätt så bra just nu. Ingen brådska för min del.

 

Lägger in någon mening här, någon mening där som framförallt förstärker karaktärerna. Små ledtrådar om vilka de är och varför. Tror det kan lyfta texten och knyta ihop allt lite mer. Nu kan man ju direkt följa upp det nya man lägger in. Så säger de något i kapitel två kan kah direkt gå in och lägga något i kapitel tjugo som knyter an till det. Vilket inte går när man skriver råmanus och ännu inte har något kapitel tjugo överhuvudtaget.

 

När det gäller responsen från skrivkursarna så är det mycket smågrejer som är lätt att fixa till vilket lyfter texten. Men kommer ju även kommentarer på större grejer, som att byta namn på någon karaktär (lätt i praktiken men så svårt i mitt huvud att byta namn på någon, känns nästan omöjligt!), lägga in fler man kan misstänka för brottet i början osv. Då händer detta i mig;

1 vilken bra idé, det måste jag genast göra!

2 men vänta, hur ska jag göra det och blir det bra?

3 läser partiet en gång till och tycker det är bra som det är

4 blir nervös för att beslut 3 är fattat på lättja istället för textens bästa, det är ju så otroligt mycket enklare att lämna det som det är. Och kanske är det verkligen bra som det är? Det är jag ju den som bäst kan bedöma då helheten finns i mitt huvud och de andra bara läst brottstycken. Hur vet jag vad som är vad? 

 

Har inte hållt koll på statistiken nu när jag redigerat eftersom det är svårt att mäta redigeringsarbete i siffror. Men 9 000 nya tecken har det blivit senaste månaden i alla fall. Tidigare har jag fått lägga till otroligt mycket i redigeringen men så är det inte denna gång. Än. Antagligen för att jag skriver planerat och strukturerat...