Romandebutbloggen

Har lämnat två responser än så länge. Nervöst, främst av den anledningen att jag tror att respons så här noviser emellan bör ske med lite terapeut-känsla. Typ ge inga svar utan ställ bara de rätta frågorna. Och detta är ungefär så långt ifrån min personlighet som man kan komma.

 

Jag går alltid rakt in i lösningsläge och huvudet kokar över av idéer hur man ska göra och gärna tar jag över hela projektet också för att få det på mitt eget sätt. Vinnlägger mig nu extra mycket om att inte hamna där, utan backa till frågan istället. Vilket problem är det som jag försöker lösa? Vad är det jag egentligen söker för effekt? Men det är ju så svårt att hålla tillbaka denna tryckkokare till hjärna som jag har. Så håller tummarna att mina kurskompisar inte ruttnar totalt på mig eller missuppfattar det som kritik på något sätt för det är det verkligen inte. Jag blir bara så exalterad. Det bara blir så för mig, oavsett vad det gäller.

 

Men försöker rent konkret att stryka det mesta av mina egna idéer i andras projekt än så länge och se till att få med annat också. Så kanske jag kan komma loss lite friare sedan om det skulle falla i god jord och uppskattas. Så svårt att veta hur folk reagerar, särskilt så här på distanskurser där man inte ens ses. 

 

På söndag är det första inlämningen på en text, 20 sidor. Då börjar det riktigt roliga! För egen del ville jag inte avslöja för mycket i min projektpresentation eftersom jag vill se vilka slutsatser läsare med ett utifrån-perspektiv drar av olika utplanterade trådar. Så blir nog ingen djupare respons på min grunda presentation som i stort sett bestod av en "baksidestext" och en presentation av de fem - sex viktigaste karaktärerna. Samt mina målsättningar med kursen också.