Efter boken tomheten
Kategori: Allmänt, Deckare, Inspiration, Mitten, Roman, att skriva, dagbok, vi som skriver
Nu har jag läst ut Håkan Nessers Eugen Kallmans ögon och tomheten kryper sig på såsom den ofta gör när man avslutat en riktigt bra bok.
Nesser är storfavorit hos mig. Den här gången försökte jag analysera vari hans storhet ligger medan jag läste. Det är dock svårt. Vissa upplever hans böcker som för sega vilket jag lätt kan förstå. Själv så älskar jag dem. Men varför? Det här är vad jag kan hitta och som möjligen kan utgöra någon sorts ledtrådar eller från därav;
- Inledning som för läsaren direkt in i handlingen
- Slut som hintar om lösningen men lämnar vissa dörrar öppna.
- Han skriver så självklart, med bra flow där så gott som varje ord bara känns helt rätt.
- Relativt enkla/okomplicerade karaktärer har han också.
- En tydlig konflikt/strävan för varje karaktär, men bara en och inte flera.
- mystiken och stämningen inte att förglömma
Idag är det onsdag och skrivpaus för min del så det blir uppladdning inför imorgon. Fick även en av mitt livs godaste mandariner! Inköpt på Willys, bästa mataffären för mig som inte förstår mig på hela ICA:s "handla-ska-vara-en-upplevelse"-grejen...
Försöker föreviga den i hopp om att hitta en lika god nästa gång. Borde fotat den med skalet på så hade det varit lättare men oskalad var den ju bara som vilken mandarin som helst... 
www.nastasida.blogspot.se säger:
Har inte läst Nesser, men har förstått att den som knäcker Håkan-koden till skrivande mest troligt blir en stjärna. Låter som om dina punkter där är en bra början :)
//Annika