Romandebutbloggen

Har försökt samla mina tankar kring responsen på det följebrev som jag la med i sista inlämningen på skrivkursen i somras. Den var lite spretig när jag först läste den men efter flera genomläsningar och lite följdfrågor till nån av responsgivarna så har jag nu äntligen kommit fram till hur synpunkterna kan sammanfattas och hur jag ska hantera dem. På agendan idag står alltså hårdredigering av följebrevet.

 

För att sammanfatta så är sensmoralen följande;

- inte för hurtigt/insmickrande/överdrivet säljigt. Jo jag kan bre på rätt ordentligt när jag kommer igång, ska tona ner inledningen, radera kringsnacket (ett halvt stycke) och hålla mig mer objektiv. 

 

- var supertydlig med vad det är, vilken genre. Jag måste bestämma mig, och det är en lättsam och rolig deckare punkt slut. 

 

- följebrevet gör inte manuset rättvisa, är betydligt sämre än manuset. Ajaj, mitt i solarplexus men en alltigenom korrekt iakttagelse. 

 

- omfattningen om knappt en A4 var bra. 

 

Så det som blir kvar av följebrevet är då i stora drag följande (i den ordning brevet är skrivet nu); 

- introduktion till genre och det underliggande huvudtemat (som är vikten av källkritik/tro inte på allt du hör) Ca 3 rader. 

- superkort sammandrag (knappt 9 rader) av historien som innehåller de tre huvudkaraktärerna

- varför jag skickar till just det aktuella förlaget/agenten (får se hur jag går vidare där...) 

- en rad om att det finns en tänkt uppföljare

- tre rader om mig själv & varför jag skriver

- trevlig hälsningsfras 

- kontaktuppgifter 

 

Sanning att säga har jag aldrig riktigt redigerat igenom mina följebrev ordentligt, så dumt! Har mest sett dem som något onödigt ont jag bara behöver kräkas ur mig. Tänkt att det ändå är manuset som är det viktiga. Den här gången ska jag redigera följebrevet minst lika många gånger som manuskapitlen från kursen, alltså minst fem vändor. Första blir idag!