Pusslande
Kategori: Allmänt, Deckare, Roman, att skriva, dagbok, dramaturgi, vi som skriver
Alltså det här med att skriva deckare och pusselbitar som ska falla på plats. Är ju jättesvårt. Hur tydligt ska man "redovisa" varje del, räcker det att någon nämner lösningen i förbifarten eller krävs en lång diskussion om saken?
Tidigare har jag mest kastat ut pusselbitarna och gått vidare men igår hamnade jag i ett annat läge. Fann mig skriva en superlång konversation om en viss ledtråd. Och den är inte ens slut än utan fortsätter i dagens skrivpass. Får väl se om det är nåt att ha i ett manus. Just nu känns det som jag skriver detta mest för min egen skull om jag ska vara ärlig. Behöver landa i de här frågorna lite för egen del så ger det lite extra tid. Har jag tur kanske läsarna känner samma sak...
Elin Säfström säger:
Bloggadress: http://allabloggarutomjag.blogspot.se/
Men det är ju så SVÅRT det där med att portionera ut saker och ge läsaren en chans att snappa upp ledtrådar, samtidigt som man förhoppningsvis lyckas lura henne fullständigt i slutändan. Själv är jag en trög läsare och har en tendens att skriva folk på näsan av just denna anledning - JAG fattar nämligen aldrig någonting och tänker att jag ska vara tillräckligt tydlig för sådana som jag. Nu skriver jag inte deckare, utan ungdomsfantasy med främsta avsikten att underhålla på ett feelgoodvis, men jag har fått kritik för att jag är alltför uppenbar i det "mysterium" som ändå förekommer i min (hittills enda utgivna) bok. "Skrikande neonskyltar" skrev t.ex. C.R.M. Nilsson om den:) (http://lacrimamens.com/blog/en-vaktares-bekannelser.html)