Romandebutbloggen

Måndag och vardag.

I helgen såg jag K special; året med millenium 4. Var intressant och bra skildrat, så gott det nu går att skildra en sådan karusell på 59 minuter. Hade lätt kunnat göra mer av det.

Det var ju ett extremt släpp med galen press så alla känslor kring det här med författarskap blir särskilt tydliga. Hur han som så många andra skrivande människor slits mellan hopp och tvivel. Mellan toppar och dalar.

Jag jobbar en hel del med arbetsmiljöfrågor till vardags och min första tanke när det gäller releasedagen, det späckade schemat, det extrema trycket och hur ensam han ändå såg ut att vara i allt detta, var. Det kan inte vara ok att utsätta en människa för detta. Hur mycket ska man egentligen kunna offra på marknadsföringens altare? Stackaren hade inte sovit på hela natten pga stress. Säkert hade han sovit dåligt en tid kan jag tänka mig. Sedan var det intensiva press- och mediamöten från morgon till midnatt. Krönt av en riktigt elak intervju i aktuellt där reportern är riktigt vidrig tycker jag (kommer ihåg att jag reagerade på det redan förra året när jag såg det) och jag kan inte fatta hur han kunde hålla sig från att balla ur totalt där i studion.

Han är ju smal från början men ser ut att tyna allt mer under det år man får följa honom och jag kan bara känna att det är ett under att han överlevt allt detta. Vilken styrka!

Sedan sitter han där och jobbar på ett nytt manus i reportagets sista del och skrivglädjen lyser äntligen i hans ögon. Den där lyckan när man är igång att skapa sig en egen värld där fantasin får flöda fritt, allt är möjligt och bara man själv sätter gränserna. Och då kände jag bara, åååå vad jag längtar till nästa skrivpass. Och nu är det måndag morgon och nu kör jag!