Romandebutbloggen

ok, nu är det dags att komma ut med min favoritdel av att skriva. Den inre monologen. Jösses vad jag älskar inre monologer. Det är när jag skriver dem som tiden står still och texten sprutar ut. Antagligen för att det är min hemmaplan. Jag har en konstant inre dialog i huvudet, har alla det? 

 

Har försökt läsa på lite om hur mycket inre monolog man kan ha egentligen. Jag har själv försökt hålla nere min eftersom en testläsare av mitt tidigare manus tyckte att det blev för klaustrofobiskt. Vilket var just effekten jag var ute efter men det hade nog gått över styr där. Nu börjar jag istället känna att jag kanske tagit mig för långt ifrån det närgångna och karaktärernas tankebanor. 

 

Har inte hittat några svar på hur mycket/ofta man kan klämma in detta men tar med mig frågan när jag läser böcker framöver (snart ska jag lägga en beställning inför julhelgen) och ska försöka presentera en slutsats sedan. Kanske kan jag skruva upp lite igen. 

 

Här tas fenomenet upp ganska ingående. http://www.novel-writing-help.com/interior-monologue.html

 

Annars så summerar jag en helt ok skrivvecka. Min buss har börjat rulla igen efter snökaoset så jag har fått min skrivtid tillbaka. Tack för det!