Romandebutbloggen

Det är ju många år nu som jag suttit på tåg eller bussar och skrivit manus. Jag, som själv lider av en nästan sjuklig nyfikenhet, har varit förbluffad att de som sitter brevid kan hålla sig från att tjuvkika på min skärm. Några har väl slängt ett getöga och sen tittat åt ett annat håll. Inte mer än så. 

 

Men imorse satt en medelålders man brevid mig, snarast klistrad vid min skärm. Han försökte vända bort ansiktet några gånger men var direkt där igen. Jag låtsades inte om något så han trodde kanske att jag var så fokuserad att jag inget märkte. Dessvärre för honom var det en rätt vanlig "polisen går igenom caset på ett möte"-scen. Hade det varit en sexscen, riktigt grisig avrättning eller nåt liknande så hade jag nog inte kunnat skriva med nån hängandes över axeln. Men nu gick det faktiskt bra trots att jag kände extra press att leverera nåt riktigt proffsigt nu när jag hade en läsare live. Får väl ta det som en komplimang att han blev så fängslad ;) 

 

Traditionella 2000 tecken blev i alla fall nertecknade trots allt. Tänk om någon författare sände sitt författande live. Så man kunde följa med i processen hur boken blir till. Vore verkligen häftigt att få följa någon etablerad författares arbete i alla fall för oss som är intresserade av att skriva!