Romandebutbloggen

På väg hem från min prova-på upplevelse på folkuniversitet. Läraren hade en kritstrecksrandig kostym och en rolig dialekt. Lät som han i Galenskaparna, Claes tror jag han heter. Enligt vad vi lärde oss om persongestaltning så borde jag för att följa tipsen skriva något förknippat med lukten eller känseln men tyvärr så luktade det inget och inte var det nåt som kändes heller. Mer än vanliga vaderade skolstolar och en nostalgikänsla att vara i en utbildningslokal igen. Stora trapphus. Virrvarr av människor. Stora skåphallar.

Förvånansvärt nog var jag en av få deltagare med glasögon. Men deltagarna var en blandning över förväntan. Ingen var den andra lik. Verkligen ingen. Vilket är sjukt ovanligt för mig som annars rör mig i rätt så homogena sällskap.

Sammanfattningsvis var det roligt att då prata och tänka skrivande om så bara för en timme. Jag blev både sugen på att få en kurs i framtiden och osugen. Sugen för att det kändes roligt & lärorikt. Osugen för att jag är rädd att bli avskräckt av all teori och dessutom lätt börjar jämföra mig med de andra om jag får chansen. Vilket nog kan vålla en hel del problem om man ska skriva tänker jag mig. 

 

Nu öppnar jag dokumentet. En doft kom jag direkt på att jag med fördel kan få in i mitt nuvarande manus så börjar med att lägga till den!